Essi Sinikorpi och Nora Syrjä tog många bilder på handlerkursen med Gerard O'Shea i Februari. Essi och Nora hör till de som stod bakom kursens arrangemang, tack till dem! Gerards hemsidor hittar man på www.gerardoshea.com. Och mera info om kommande handlerkurser finns på Noras hemsidor Goshaga borzoi.
<
Fyra timmar på måndag kväll och nästan fem timmar på onsdag kväll tillbringade jag och Ludde på handlerkurs i Kilo FBK med Gerard O'Shea. Gerard är en professionell handler och domare (15 raser inom grupp 1 och 2), irländare (vilket hörs på accenten ;), men bosatt i Sverige där han föder upp rottweiler. Till kursen hade anmält sig något på tjugo ekipage, av vilka hälften cirka var stora hundar. Rummet kunde ha varit större för de stora hundarna, men så är det ju ofta på riktigt också, ringen kunde vara större, varför det i sig var en helt god övning att behärska det lilla utrymmet.
Gerards teknik är att lära handlern hur den skall få hunden att förstå vad den vill. Hundarna lär sig på nolltid de olika signalerna, medan handlern är människotrög, signalerar för sent eller inte alls, för otydligt eller fel. Gerard demonstrerade detta flera gånger genom att med någon av de yngre hundarna som deltog första gången visa vad han menade. Inte hade nybörjarhundarna (Ludde inkluderat) några som helt problem att arbeta med Gerard, som signalerade blixtsnabbt, tydligt och med evig entusiasm. Glädjen att arbeta tillsammans med sin hund får man aldrig glömma!
Filosofin bakom Gerards teknik är samma som bakom användandet av klicker: shaping. Att få hunden att själv ställa upp sig och springa, utan att handlern använder kopplet för att signalera vad han vill, utran genom användandet av handsignaler. De flesta hundar som redan tidigt lär sig att ett ryck i kopplet betyder nej. Rycker du i kopplet när du skall börja springa och när du vill sluta springa samt när hunden skall hålla huvudet uppe ger du negativa signaler till hunden samtidigt som du vill att den skall uppföra sig så bra som den bara kan. Motsägelsefullt eller hur?
Nu gäller det att hemma öva upp tekniken, snabbheten och klarheten. Ludde kan det, så nu är det bara fast på mig! Och sedan med på nästa kurs för att få feedback på hemmaträningen! Yes!
På söndag var vi med Ludde första gången på utställningsträningar, under ledning av Anita Marttinen. Ludde var helt upp i galoscherna över att träffa så många andra afghaner, och speciellt syster Molly (AllAboutHer), som vi efter träningarna ännu gick till hundinhägnaden och lekte med. Träningen gick efter förvänrningarna, koncentrationen på att springa och stå vackert var bortblåst, och inte skulle man titta på tänderna heller. Då kan man ju inte umgås! Mot slutet gick springandet, speciellt triangeln och fram-och-tillbaka springandet, riktigt bra.
Soile Perjus från Hearthill hade kameran med och knäppte några bilder av Ludde. Tack Soile, och tack Tuuli för uppställandet av Ludde för bilderna. Det var roligt att se sin hund på avstånd för en gångs skull!
