Hundinhägnaden 16.7.2008
Några bilder där Ludde friposerar och springer, tagna idag, en dag ifrån ettårsdagen.
Solen var väldigt skarp, vilket syns i färgerna, som är lite urlakade.
Några bilder där Ludde friposerar och springer, tagna idag, en dag ifrån ettårsdagen.
Solen var väldigt skarp, vilket syns i färgerna, som är lite urlakade.
Lotte Jörgensen från Danmark skulle ha dömt afghanerna ppå Forssas internationella hundutställning i idylliska Mustiala kungsgårds park, men på grund av sjukdomsfall måste hon inhibera sitt deltagande bara två dagar före utställningen. I stället dömdes afghanerna av Markku Mähönen, som i slutet av maj redan hade dömt afghanenr på en internationell utställning, ett undantagslov som väckte en del diskussion. På grund av domarebytet uteblev rätt många afghaner.
Ludde erhöll igen utmärkt av domaren, i konkurrensen var han andra, men placerade sig inte i Bästa hanhund. BIR gick till Ingenue Inez De La-F, och BIM till Scaramis Be My Guest.
"Rätt proportioner, bra längd på nos och skalle, huvudet kunde ännu bli lite ktaftigare, bra hals och överlinje och svansfäste, bra ben, skelett och tassar, bra låg has, bra bakspark, något lös framme, rörelserna har rätt spänst" (översättning från finskan min egen)
Det finns ännu en hel del att fila på i vårt handlersamarbete, bland annat springande flyter inte ännu, men många saker gick bättre än tidigare. Jag glömmer att lyfta armen då vi springer, vilket lockar Ludde till att börja bita i kopplat, vilket igen leder till att steget inte blir så långt. Nu fanns det dessutom hästar i hagen brevid ringen som ett extra irritationsmoment för Ludde - mitt under kvalitetsbedömningen började han gruffa och vovva åt dem. Suck. Men det går nog framåt hela tiden, tack och lov.
I dag fyller A-valparna 10 månader. Grattis till Molly, Chocobo, Leevi, Jedi, Frank och Lisse! Tänk vad tiden flyger!
På söndagkvällar tränar afghaner med sina hussar och mattar agility i Bolarskog i Esbo. Luddes syster Molly och hennes polare Bella deltar i nybörjargruppen, och igår var vi och tittatde hur det går till. Ludde fick vänta i bilen, men efter träningarna fick han springa för hjärtans lust i Olars hundpark tillsammans med Molly, Bella och Isadora.
Här några bildplock:
Molly på bommen
Molly och röret
Molly i ringen
Bella och A-hindret
Bella och muren
Efter dagens bad tog vi några bilder av Ludde. Allt gick bra, och så såg han en fågel... Ålder 8 och en halv månad.
På söndag samlades alla i Finland boende A-valpar i Tammerfors, och även vi styrde kosan dit. Resan gick snabbt och var trevlig, vi åkte tillsammans med Luddes syster Molly (All About Her) och hennes matte Kati. Det var första gången jag såg Leevi (All I Am) och Jedi (All Of Me), Chocobo (All I Ever Wanted) träffade jag för en månad sedan i Kabelfabriken och Frank (All Hail Me) då vi i januari hälsade på hos Sari. Alla hade dock vuxit massor sedan jag senast sett dem. Leevi är klart ljusast och störst, Jedi mellan stor och mellan ljus, medan Ludde är klart mörkast och minst av de tre ljusa grabbarna. Chocobo är just större än Ludde, och Frank större änLeevi.
På dagens program stod utställningsträning, genomgång av tvättning och torkning av afghan (Roosa, Tiktei's Cherokee Rose ,var demonstrationskanin), samt diskussion kring sadelformning och valpskägg. Jag tror alla åkte hem med stora mängder ny information efter en jätterolig dag. Tack Sari och Jussi för en trevlig dag!
Foto Orvokki Kyynäräinen. Från vänster Frank, Ludde, Molly, Leevi, Chocobo, Jedi.
Förra veckoslutet deltog Ludde i en inofficiell valputställning i Kokemäki. Som domare fungerade Kirsti Louhi. Ludde vann klassen för 7-9 månaders valpar och fick hederspris, men förlorade BIR tävlingen till Hippie, Kingsleah Hip Hip Hurray. Ludde uppförde sig väldigt fint i ringen, och jag är väldigt nöjd med honom.. Fotona från utställningen blev dock totalt misslyckade, bättre lycka nästa gång på den fronten!
I hundparken är det kul. Trots att man måste ha skydd på tassarns för att inte bli alltför smutsig kan man göra en hel del. Man kan...
...öva sig i att ställa sig vackert och stå
...springa så hårt man bara orkar
...leka med hundpolare
...och jaga kråkor. 5 minuters smygande på kråkan lyckades nästan.
...lyfter på benet när de göra sina behov ute. Ludde börjar förstå det här, men balansen klarar inte ännu av det. Så nu när han skall kissa lyfter han först baktassen, men sätter sedan ner den, och uträttar sina behov i en mystisk blandställning, som den lilla valpen, men utan att böja på baktassarna...
Värt att notera är dessutom att Ludde har börjat dofta. Endel afghaner avsöndrar en myskliknande doft från huvudet när de är glada och nöjda. Min gamla hund Maxi var en doftafghan, liksom hans mormor Panda (Tuohi-Tikan Sinisukka). Luddes mamma Chica började dofta då hon var lite äldre. Luddes syster Lisse doftade från födseln, medan bröderna Jedi och Leevi började dofta lite senare. Och nu har då också Ludde sällat sig till skaran av doftafghaner. I kullen är det än så länge bara de cremefärgade valparna som doftar, men eftersom Chica började dofta som lite äldr kan det ju bra hända att även de blåbrindle valparna ännu börjar dofta.
Ludde ler i sömnen
Sofia 11 år, Ludde 6 månader
Det regnar igen, och all snö smälter bort. Det är klottigt och dessutom blåser det. Brrr. Och Ludde, han vill inte alls gå ut. Snabbt ner till gatan, alla bestyr gjorda och tillbaka på nolltid. Regn, tasskydd och våta öron är inte Luddes melodi.
Vädret är äntligen soligt igen. I Helsingfors var det under december månad endast 20 timmar sol, inte undra på att det kändes som om det var evigt molnigt. Dessutom är det torrt nu, temperaturen ligger just lite på minus sidan.
Ludde visade sina jaktinstinkter i går genom att fånga en kråka! Han hade gjort en blixtstart när han var ute med Sofia, så plötsligt att hon tappade kopplet, och sedan anfallit kråkan. Sofia blev förstås förskräckt över att ha tappat kopplet och registrerade inte detaljer av själva jakten, men när hon kom fram till honom låg kråkan under framtassarna, och Ludden var med nosen fast i den. Sofia ryckte Ludde åt sidan, och kråkan flög iväg (vilket också visar att det inte var en helt invalidiserad individ Ludde fått tag i), så vi vet inte om han de facto skulle ha klarat av att döda fågeln och eventuellt även skulle ha försökt äta upp den. Nåväl, bra så här, kycklingvingarna är nog mera hygieniska som föda, även om jag noterar Luddes försök till självförsörjning med belåtenhet. Jaktinstinkter har han nu då bevisligen.